Det här med att vara en fangirl, eller fanboy likagärna.
Vad händer? Jag menar, dessa människorna som är skådespelare, artister etc.
Är helt vanliga människor. Helt vanliga människor som vaknar på morgonen, som måste äta,
sova, dricka vatten och kissa och bajsa.
Jag kan inte förstå fenomenet att man är helt hysterisk över en människa, och "älskar" denna personen.
Det gör man ju inte alls, man älskar vad personen gör, inte vem den är.
För det vet man ju inte, utåtsätt som artist, konstnär eller skådespelare så är man på ett sätt.
Ett sätt för sälja in sig själv, det är ju det man gör.
Det man måste, för att kunna arbeta med det man arbetar med, med det man älskar.
Men bakom detta säljandet av sig själv så är man ju någon, alla är någon.
En helt egen person, med hemligheter, med svagheter, rädslor. drömmar, tankar och känslor.
Det är därför helt omöjligt att man, som fan eller "observatör" av denna konstnär,
skulle vara kapabel att älska denna människa.

Det skulle vara om man som person är kapabel att älska någon som man faktiskt inte känner.
Någon som man inte kan läsa utifrån dennes minspel, menande ögon eller sneda leenden.
Jag förstår inte fenomenet av att man kan tycka sig känna någon genom bilder som är så jävla still att det är löjligt.
Eller genom att skriva med någon konstant, visst gör det, ni får säkert en viss kontakt.
Ett visst speciellt språk, ett utvecklat skrivspråk som gör att ni undviker missförstånd,
men ärligt talat, att aldrig träffa en person, veta hur denne ter sig, hur kroppsspråket utstrålar denna personens
fantastiska eller mindre fantastiska personlighet.
Utan att veta om kemin passar eller inte.
Det går inte. Att få samma känslor, förståelse och insikt hos någon som man inte är med.
Umgås med. Sover med, skrattar, äter mat eller retas med.

Därför har jag väldigt svårt att tro på att någon kan "älska" någon för "vem den är" på avstånd.
Nope. Du älskar vad personen gör. Det är två totalt skilda saker.
Punkt.