sömnlös natt i ett tyst stockholm
Vägarna var våta av regnet
Det trummade mot fönstret
Jag tittade ut och undrade
Om du också märkt melodin
Jag undrade om du någonsin märkte
Någon annan melodi än dina egna
Jag kände mig inte ens orättivs
Av att tänka så
Och till sist orkade hon inte stå emot längre
Hon hade gett upp
Och nu var hon av
På mitten.
Kommentarer från er söta läsare.
» Emelie
älskar dom här bilderna!
Trackback