Och nu sitter jag här igen, i mitt kök och röker.
Hade faktiskt tänkt att göra ett riktigt blogginlägg idag.
Ett sånt som faktiskt säger något.
Som inte bara är foton och dikter som ingen fattar ändå, haha.
Fast jag vet inte, det är ju typ jag.
Det känns som om det säger mer om mig än om jag börjar skriva om vad jag har gjort idag och grejer, fast jag vet inte?
Eller nä okej, där ljög jag. Haha, kul där!

Jag sitter som sagt i mitt kök. Jag röker och mår illa, har mensvärk och ont i magen.
Känner mig ganska så mosig i huvudet men jag antar att det är för att jag är trött, haha.
Mitt hår är äckligt och när jag vaknar imorgon, ska jag duscha tills jag drunkar :D nej, haha men nästan!

Det känns konstigt att börja jobba igen. Fast bra också typ, slipper sitta och överanalysera en masa saker i mitt huvud och slipper bli knäpp i huvudet.
Men det har varit skönt. Jag har inte haft sommarlov på två år och detta var nog ledigheten som jag verkligen behövde.
Jag mår bättre nu, är mindre stressad, kan slappna av mer, kan tänka bättre och har äntligen fattat att jag har flyttat, skaffat eget osv. haha tidig tjej! :D
Men jag har inte hunnit ta in allt innan, det gick så sjukt fort, allting.
Men nu ligger jag här i min säng, och detta har faktiskt varit min lägenhet i... över 4 månader!
Och nu har jag faktiskt äntligen kommit i ordning, jag har inga flyttlådor ouppackade kvar i lägenheten ens.

Egentligen är det sjukt, hur stor förändring det är att faktiskt flytta hemifrån, eller ja, jag vet inte hur det är när man flyttar inom samma stad haha, men när man flyttar 56 mil hemifrån, som jag gjorde, så blir det en ganska så stor förändring.
Förmodligen för fler än mig, liksom.
Och jag var stressad över försäkringar, över räkningar, över allt, haha.
Men det har gått över nu, man kommer in i det, blir van att betala alla räkningar, slutar nojja lika mycket, faktiskt.
Jag har tänkt på att någon borde fan skriva en bok om att flytta hemifrån, om att skaffa jobb och sånt, allt det där man gör när man faktiskt "blir vuxen" på riktigt.
För det är inte så jävla lätt och roligt alltid, det är faktiskt sällan lätt och roligt i början.
Men jag kan inte förneka att det är sjukt jävla skönt att ha sitt eget.
Att kunna säga liksom - Denna lägenheten är MIN. det är MITT hem, med MINA saker, och här lever jag MITT liv, fast du får gärna komma in om du vill *blink, blink* AHHAHA nä okej, det där sista var bara för att det passade in så bra :D
hahahhha.

Men ärligt, det är skönt. Annorlunda, samtidigt som det inte alls känns så annorlunda, jag är ju fortfarande jag liksom.
Tycker fortfarande om samma saker, att fotografera, skriva, måla, kolla på tv (a) och sånt.
Fast ändå så är jag mer mig på något sätt, jag måste inte ta hänsyn till andra i hemmet längre, jag kan komma och gå som jag vill och allt det där. Men det är nog det enda som är annorlunda.
Jag har ju fortfarande mina grejer, mina block, mina foton, mina texter osv, allt som var jag när jag bodde hemma i helsingborg också.

Nä, det är knasigt det där. Jag tror att jag faktiskt känner mig mer vuxen, fast ändå inte på något sätt, haha. Om ni fattar vad jag menar?

Men nu har jag kommit in i det, stockholm känns som hem för mig nu, och varje gång jag är i helsingborg, så längtar jag tillbaka hit, till min lägenhet, till stockholm och tunnelbanan och pendeltåget och dialekten och människorna. Helsingborg känns så litet, så för trångt och kvavt och stillastående.
Samma människor på samma ställen alltid, som aldrig förändras. Samma skitsnack, samma usch.
Men det finns det ju tryggheten och minnena där också såklart!
Man känner igen precis alla gator, vet vilka bussar som går var, vilka butiker som ligger var, vilka människor som går på vilka skolor, vilka som känner vilka osv. Haha, allt det där.
Det finns ju, och det kommer det ju alltid att göra, det hade det ju gjort för vem som helst!

Nä, nu ligger jag i min säng, kollar lite på tv, och ska nog försöka sova.
Kanske ska jag gå på toa forst, ifall ni ville veta.
Imorgon ska jag sova längre, utan att ställa någon klocka, och sen får vi se vad som händer imorgon.

Juste, det är en sak som jag också gör annorlunda nu, i jämförelse med innan.
Att ta saker som dom kommer, eller att njuta av saker medans dom händer.
Kunde inte riktigt det innan. Innan kunde jag bara tänka på antingen saker som hänt, eller saker som skulle hända.
Jag var lite fast mellan dåtid och nutid, hela tiden.
Och det var verkligen jobbigt.
Nu kan jag ändå liksom, tänka iallafall att "okej, detta händer nu, awesooommme"
och sen tycka om det för vad det är, just då, i den studen där jag är, vad jag gör eller vem jag är med osv.
Utan att börja tänka en massa på, tänk om blallbla, eller vad händer om, blala. ja, ni fattar.
Jag vet inte riktigt när det här hände, när jag började leva i nuet, istället för mitt emellan något?
Kanske när jag bara behövde ta ansvar för mig själv, och inte hade ett helt hushåll nere i helsingborg att ta hand om.
Att diska och göra mat och städa och fixa, till en hel familj som egentligen inte jag skulle ta hand om.
Men det är som det är, och jag kan itne göra något åt det, det lönar sig inte att älta det, eftersom att jag ändå inte kan förändra något nu, eller hur?

Det enda jag kan göra, är att göra det bästa utav det som kommer och bara liksom, haha leva.
Det kanske låter konstigt, men det känns skönt att tänka så.
Att låta sig själv känna saker, och tänka saker, utan att ställa en massa krav på sig själv hela tiden.
Att jag måste vara sån, och jag kan inte säga så, eller passa in eller sådär.
Utan bara vara mig, jag, alexandra hej, och sen kan dom som inte tycker om mig fara och flyga istället :)

Detta tror jag var allt för mig inatt, klockan är nu 01:12 och jag ska stänga av och gå och sova.
Natttttttiss!