torsdagsbilder
onsdagskväll.
HEJ OCH HÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
haha nej, nu ska vi inte vara såna.
Här sitter jag, och lyssnar på Mr. Big - To Be With You, fin låt, ja.
Annars gör jag inte så mycket, sitter här med min dator i knäet och ville typ skriva lite.
Eller något, haha nä, jag vet faktiskt inte.
Jag mår illa idag, jag känner mig lite, jag vet inte haha bortglömd kanske.
Av ingen speciell anledning, jag bara gör det. Förmodligen för att jag pratade med min mamma igår, och sa att jag har fått jobb. och hon typ NÄMEN ÄR DET SANT? GRATTIS?!!!
Då kom jag på att jag faktiskt inte har pratat med så många, på rätt så lång tid.
Haha, nämen ni vet, ibland så känns det lite som om man finns bara för att man finns
Man liksom existerar, fast man märks inte så mycket.
Typ så känns det.
Jag vet inte riktigt, jag borde göra något, känner mig rastlös och sånt.
haha usch, det känns som om jag skulle kunna gråta vilken minut som helst, fast inte för att jag är ledsen, för det känns inte som om jag är ledsen. Bara liksom, ja. Jag vet inte.
Det är väl hormoner eller något, jag har kanske kommit i klimateriet, HAHAHA!
Nä, eller inte. Men det känns typ, som om ena minuten så känner jag mig glad, nöjd osv.
Sen tar det liksom max 5 minuter, så känns det som om jag ska börja gråta, HAHA. för ingenting?
Cp. Kanske ska gå och ta mig en cigg, läsa en bok och tänka på ingenting.
Och nu känns det ännu mer cp att jag skrev ner det här, haha. för nu kommer alla tro att jag är ett jävla schizo-cp, meeeeeeen då får dom tro det, jag bryr mig inte särskilt mycket.
Och nu känns det bra igen, haha?
Sitter och äter ostbollar, lyssnar på Relient K - The Best Thing, också väldigt fin låt.
Och sen såg jag nu att min lampa är väldigt sne, haha. fint.
gud vad jag låter dryg, men jag känner mig faktiskt inte dryg.
Känner mig bara som en klump med hormoner just nu.
För att min kropp är cp störd och för att vi har cp störda läkare i sverige, så får jag väl stå ut.
Nä, men nu ska jag faktiskt ta en cigg. Läsa min bok, och ja. Kolla på en film kanske.
Ha ett kul liv :D
haha nej, nu ska vi inte vara såna.
Här sitter jag, och lyssnar på Mr. Big - To Be With You, fin låt, ja.
Annars gör jag inte så mycket, sitter här med min dator i knäet och ville typ skriva lite.
Eller något, haha nä, jag vet faktiskt inte.
Jag mår illa idag, jag känner mig lite, jag vet inte haha bortglömd kanske.
Av ingen speciell anledning, jag bara gör det. Förmodligen för att jag pratade med min mamma igår, och sa att jag har fått jobb. och hon typ NÄMEN ÄR DET SANT? GRATTIS?!!!
Då kom jag på att jag faktiskt inte har pratat med så många, på rätt så lång tid.
Haha, nämen ni vet, ibland så känns det lite som om man finns bara för att man finns
Man liksom existerar, fast man märks inte så mycket.
Typ så känns det.
Jag vet inte riktigt, jag borde göra något, känner mig rastlös och sånt.
haha usch, det känns som om jag skulle kunna gråta vilken minut som helst, fast inte för att jag är ledsen, för det känns inte som om jag är ledsen. Bara liksom, ja. Jag vet inte.
Det är väl hormoner eller något, jag har kanske kommit i klimateriet, HAHAHA!
Nä, eller inte. Men det känns typ, som om ena minuten så känner jag mig glad, nöjd osv.
Sen tar det liksom max 5 minuter, så känns det som om jag ska börja gråta, HAHA. för ingenting?
Cp. Kanske ska gå och ta mig en cigg, läsa en bok och tänka på ingenting.
Och nu känns det ännu mer cp att jag skrev ner det här, haha. för nu kommer alla tro att jag är ett jävla schizo-cp, meeeeeeen då får dom tro det, jag bryr mig inte särskilt mycket.
Och nu känns det bra igen, haha?
Sitter och äter ostbollar, lyssnar på Relient K - The Best Thing, också väldigt fin låt.
Och sen såg jag nu att min lampa är väldigt sne, haha. fint.
gud vad jag låter dryg, men jag känner mig faktiskt inte dryg.
Känner mig bara som en klump med hormoner just nu.
För att min kropp är cp störd och för att vi har cp störda läkare i sverige, så får jag väl stå ut.
Nä, men nu ska jag faktiskt ta en cigg. Läsa min bok, och ja. Kolla på en film kanske.
Ha ett kul liv :D
himmel och pannkaka.
Ett riktigt blogginlägg
Och nu sitter jag här igen, i mitt kök och röker.
Hade faktiskt tänkt att göra ett riktigt blogginlägg idag.
Ett sånt som faktiskt säger något.
Som inte bara är foton och dikter som ingen fattar ändå, haha.
Fast jag vet inte, det är ju typ jag.
Det känns som om det säger mer om mig än om jag börjar skriva om vad jag har gjort idag och grejer, fast jag vet inte?
Eller nä okej, där ljög jag. Haha, kul där!
Jag sitter som sagt i mitt kök. Jag röker och mår illa, har mensvärk och ont i magen.
Känner mig ganska så mosig i huvudet men jag antar att det är för att jag är trött, haha.
Mitt hår är äckligt och när jag vaknar imorgon, ska jag duscha tills jag drunkar :D nej, haha men nästan!
Det känns konstigt att börja jobba igen. Fast bra också typ, slipper sitta och överanalysera en masa saker i mitt huvud och slipper bli knäpp i huvudet.
Men det har varit skönt. Jag har inte haft sommarlov på två år och detta var nog ledigheten som jag verkligen behövde.
Jag mår bättre nu, är mindre stressad, kan slappna av mer, kan tänka bättre och har äntligen fattat att jag har flyttat, skaffat eget osv. haha tidig tjej! :D
Men jag har inte hunnit ta in allt innan, det gick så sjukt fort, allting.
Men nu ligger jag här i min säng, och detta har faktiskt varit min lägenhet i... över 4 månader!
Och nu har jag faktiskt äntligen kommit i ordning, jag har inga flyttlådor ouppackade kvar i lägenheten ens.
Egentligen är det sjukt, hur stor förändring det är att faktiskt flytta hemifrån, eller ja, jag vet inte hur det är när man flyttar inom samma stad haha, men när man flyttar 56 mil hemifrån, som jag gjorde, så blir det en ganska så stor förändring.
Förmodligen för fler än mig, liksom.
Och jag var stressad över försäkringar, över räkningar, över allt, haha.
Men det har gått över nu, man kommer in i det, blir van att betala alla räkningar, slutar nojja lika mycket, faktiskt.
Jag har tänkt på att någon borde fan skriva en bok om att flytta hemifrån, om att skaffa jobb och sånt, allt det där man gör när man faktiskt "blir vuxen" på riktigt.
För det är inte så jävla lätt och roligt alltid, det är faktiskt sällan lätt och roligt i början.
Men jag kan inte förneka att det är sjukt jävla skönt att ha sitt eget.
Att kunna säga liksom - Denna lägenheten är MIN. det är MITT hem, med MINA saker, och här lever jag MITT liv, fast du får gärna komma in om du vill *blink, blink* AHHAHA nä okej, det där sista var bara för att det passade in så bra :D
hahahhha.
Men ärligt, det är skönt. Annorlunda, samtidigt som det inte alls känns så annorlunda, jag är ju fortfarande jag liksom.
Tycker fortfarande om samma saker, att fotografera, skriva, måla, kolla på tv (a) och sånt.
Fast ändå så är jag mer mig på något sätt, jag måste inte ta hänsyn till andra i hemmet längre, jag kan komma och gå som jag vill och allt det där. Men det är nog det enda som är annorlunda.
Jag har ju fortfarande mina grejer, mina block, mina foton, mina texter osv, allt som var jag när jag bodde hemma i helsingborg också.
Nä, det är knasigt det där. Jag tror att jag faktiskt känner mig mer vuxen, fast ändå inte på något sätt, haha. Om ni fattar vad jag menar?
Men nu har jag kommit in i det, stockholm känns som hem för mig nu, och varje gång jag är i helsingborg, så längtar jag tillbaka hit, till min lägenhet, till stockholm och tunnelbanan och pendeltåget och dialekten och människorna. Helsingborg känns så litet, så för trångt och kvavt och stillastående.
Samma människor på samma ställen alltid, som aldrig förändras. Samma skitsnack, samma usch.
Men det finns det ju tryggheten och minnena där också såklart!
Man känner igen precis alla gator, vet vilka bussar som går var, vilka butiker som ligger var, vilka människor som går på vilka skolor, vilka som känner vilka osv. Haha, allt det där.
Det finns ju, och det kommer det ju alltid att göra, det hade det ju gjort för vem som helst!
Nä, nu ligger jag i min säng, kollar lite på tv, och ska nog försöka sova.
Kanske ska jag gå på toa forst, ifall ni ville veta.
Imorgon ska jag sova längre, utan att ställa någon klocka, och sen får vi se vad som händer imorgon.
Juste, det är en sak som jag också gör annorlunda nu, i jämförelse med innan.
Att ta saker som dom kommer, eller att njuta av saker medans dom händer.
Kunde inte riktigt det innan. Innan kunde jag bara tänka på antingen saker som hänt, eller saker som skulle hända.
Jag var lite fast mellan dåtid och nutid, hela tiden.
Och det var verkligen jobbigt.
Nu kan jag ändå liksom, tänka iallafall att "okej, detta händer nu, awesooommme"
och sen tycka om det för vad det är, just då, i den studen där jag är, vad jag gör eller vem jag är med osv.
Utan att börja tänka en massa på, tänk om blallbla, eller vad händer om, blala. ja, ni fattar.
Jag vet inte riktigt när det här hände, när jag började leva i nuet, istället för mitt emellan något?
Kanske när jag bara behövde ta ansvar för mig själv, och inte hade ett helt hushåll nere i helsingborg att ta hand om.
Att diska och göra mat och städa och fixa, till en hel familj som egentligen inte jag skulle ta hand om.
Men det är som det är, och jag kan itne göra något åt det, det lönar sig inte att älta det, eftersom att jag ändå inte kan förändra något nu, eller hur?
Det enda jag kan göra, är att göra det bästa utav det som kommer och bara liksom, haha leva.
Det kanske låter konstigt, men det känns skönt att tänka så.
Att låta sig själv känna saker, och tänka saker, utan att ställa en massa krav på sig själv hela tiden.
Att jag måste vara sån, och jag kan inte säga så, eller passa in eller sådär.
Utan bara vara mig, jag, alexandra hej, och sen kan dom som inte tycker om mig fara och flyga istället :)
Detta tror jag var allt för mig inatt, klockan är nu 01:12 och jag ska stänga av och gå och sova.
Natttttttiss!
Hade faktiskt tänkt att göra ett riktigt blogginlägg idag.
Ett sånt som faktiskt säger något.
Som inte bara är foton och dikter som ingen fattar ändå, haha.
Fast jag vet inte, det är ju typ jag.
Det känns som om det säger mer om mig än om jag börjar skriva om vad jag har gjort idag och grejer, fast jag vet inte?
Eller nä okej, där ljög jag. Haha, kul där!
Jag sitter som sagt i mitt kök. Jag röker och mår illa, har mensvärk och ont i magen.
Känner mig ganska så mosig i huvudet men jag antar att det är för att jag är trött, haha.
Mitt hår är äckligt och när jag vaknar imorgon, ska jag duscha tills jag drunkar :D nej, haha men nästan!
Det känns konstigt att börja jobba igen. Fast bra också typ, slipper sitta och överanalysera en masa saker i mitt huvud och slipper bli knäpp i huvudet.
Men det har varit skönt. Jag har inte haft sommarlov på två år och detta var nog ledigheten som jag verkligen behövde.
Jag mår bättre nu, är mindre stressad, kan slappna av mer, kan tänka bättre och har äntligen fattat att jag har flyttat, skaffat eget osv. haha tidig tjej! :D
Men jag har inte hunnit ta in allt innan, det gick så sjukt fort, allting.
Men nu ligger jag här i min säng, och detta har faktiskt varit min lägenhet i... över 4 månader!
Och nu har jag faktiskt äntligen kommit i ordning, jag har inga flyttlådor ouppackade kvar i lägenheten ens.
Egentligen är det sjukt, hur stor förändring det är att faktiskt flytta hemifrån, eller ja, jag vet inte hur det är när man flyttar inom samma stad haha, men när man flyttar 56 mil hemifrån, som jag gjorde, så blir det en ganska så stor förändring.
Förmodligen för fler än mig, liksom.
Och jag var stressad över försäkringar, över räkningar, över allt, haha.
Men det har gått över nu, man kommer in i det, blir van att betala alla räkningar, slutar nojja lika mycket, faktiskt.
Jag har tänkt på att någon borde fan skriva en bok om att flytta hemifrån, om att skaffa jobb och sånt, allt det där man gör när man faktiskt "blir vuxen" på riktigt.
För det är inte så jävla lätt och roligt alltid, det är faktiskt sällan lätt och roligt i början.
Men jag kan inte förneka att det är sjukt jävla skönt att ha sitt eget.
Att kunna säga liksom - Denna lägenheten är MIN. det är MITT hem, med MINA saker, och här lever jag MITT liv, fast du får gärna komma in om du vill *blink, blink* AHHAHA nä okej, det där sista var bara för att det passade in så bra :D
hahahhha.
Men ärligt, det är skönt. Annorlunda, samtidigt som det inte alls känns så annorlunda, jag är ju fortfarande jag liksom.
Tycker fortfarande om samma saker, att fotografera, skriva, måla, kolla på tv (a) och sånt.
Fast ändå så är jag mer mig på något sätt, jag måste inte ta hänsyn till andra i hemmet längre, jag kan komma och gå som jag vill och allt det där. Men det är nog det enda som är annorlunda.
Jag har ju fortfarande mina grejer, mina block, mina foton, mina texter osv, allt som var jag när jag bodde hemma i helsingborg också.
Nä, det är knasigt det där. Jag tror att jag faktiskt känner mig mer vuxen, fast ändå inte på något sätt, haha. Om ni fattar vad jag menar?
Men nu har jag kommit in i det, stockholm känns som hem för mig nu, och varje gång jag är i helsingborg, så längtar jag tillbaka hit, till min lägenhet, till stockholm och tunnelbanan och pendeltåget och dialekten och människorna. Helsingborg känns så litet, så för trångt och kvavt och stillastående.
Samma människor på samma ställen alltid, som aldrig förändras. Samma skitsnack, samma usch.
Men det finns det ju tryggheten och minnena där också såklart!
Man känner igen precis alla gator, vet vilka bussar som går var, vilka butiker som ligger var, vilka människor som går på vilka skolor, vilka som känner vilka osv. Haha, allt det där.
Det finns ju, och det kommer det ju alltid att göra, det hade det ju gjort för vem som helst!
Nä, nu ligger jag i min säng, kollar lite på tv, och ska nog försöka sova.
Kanske ska jag gå på toa forst, ifall ni ville veta.
Imorgon ska jag sova längre, utan att ställa någon klocka, och sen får vi se vad som händer imorgon.
Juste, det är en sak som jag också gör annorlunda nu, i jämförelse med innan.
Att ta saker som dom kommer, eller att njuta av saker medans dom händer.
Kunde inte riktigt det innan. Innan kunde jag bara tänka på antingen saker som hänt, eller saker som skulle hända.
Jag var lite fast mellan dåtid och nutid, hela tiden.
Och det var verkligen jobbigt.
Nu kan jag ändå liksom, tänka iallafall att "okej, detta händer nu, awesooommme"
och sen tycka om det för vad det är, just då, i den studen där jag är, vad jag gör eller vem jag är med osv.
Utan att börja tänka en massa på, tänk om blallbla, eller vad händer om, blala. ja, ni fattar.
Jag vet inte riktigt när det här hände, när jag började leva i nuet, istället för mitt emellan något?
Kanske när jag bara behövde ta ansvar för mig själv, och inte hade ett helt hushåll nere i helsingborg att ta hand om.
Att diska och göra mat och städa och fixa, till en hel familj som egentligen inte jag skulle ta hand om.
Men det är som det är, och jag kan itne göra något åt det, det lönar sig inte att älta det, eftersom att jag ändå inte kan förändra något nu, eller hur?
Det enda jag kan göra, är att göra det bästa utav det som kommer och bara liksom, haha leva.
Det kanske låter konstigt, men det känns skönt att tänka så.
Att låta sig själv känna saker, och tänka saker, utan att ställa en massa krav på sig själv hela tiden.
Att jag måste vara sån, och jag kan inte säga så, eller passa in eller sådär.
Utan bara vara mig, jag, alexandra hej, och sen kan dom som inte tycker om mig fara och flyga istället :)
Detta tror jag var allt för mig inatt, klockan är nu 01:12 och jag ska stänga av och gå och sova.
Natttttttiss!
sommarbilder
-
Bara så du vet, så är jag inte korkad
Hur gärna du än vill tro det ibland
Jag har ögon att se med
Öron att höra med
Och ett huvud att lägga ihop sakerna i
Och jag är inte tyst för att jag är stum
Utan för att vissa saker är bättre osagda
Men bara för att man är van vid att bli sårad
Betyder det inte att man måste leva i tron om att bli det
Jag sitter i mitt kök just nu
Måste gå om en halvtimme, och klockan är 07:54
Min syster ligger och sover i min säng
Och jag har egentligen ingen lust att gå nånstans
Men jag ska på intervju, så jag måste
Det är inte så många moln på himlen
Och jag ser en och annan fågel som flyger runt
Jag vet inte om jag tänker på något särskilt
Förmodligen, kanske.
Jag ser ett flygplan, och undrar om piloten
Känner sig som en jättestor fågel där han sitter
Haha.
Eller om han känner sig fri på något sätt
Han har ju ändå hela världen under sig
Där han sitter och bemästrar den gigantiska motorn
Fast jag vet inte, jag har ju aldrig flygit ett flygplan
Jag funderar på om jag borde äta något innan jag går
Och på vad jag ska ha på mig
Sen tänker jag på att huset mitt emot mitt
Alltid är lika gult, oavsett hur många gånger jag tittar på det
Och på samma sätt tänker jag att många saker ändras inte
Oavsett hur många gånger man ser det, eller upplever det
Om man inte själv väljer att se det annorlunda
Undra om huset hade blivit grönt, om jag hade sett det som grönt
Förmodligen
Och jag tänker alldeles för mycket nu
Igen.
Men det är okej, jag är rätt van.
Det gör ingenting
Jag är sån, det har jag alltid varit
Ibland är det bra, och ibland inte
Oavsett vad det är just nu, så spelar det ingen roll
Det löser sig säkert
puss
fotografier i ljus.
Gör att allting i kroppen vaknar till liv
Får ögonblick att verka så avgörande
och någonting som jag skrev
för typ en vecka sen kanske,
kommer inte ens ihåg när jag skrev den.
men ja, ni får den väl ändå.
Jag tålde dig inte då
Förr
Jag tyckte inte om att alla valde dig
Före mig alltid
För att du var snyggare
Charmigare, bättre
Roligare, mer spännande
Jag kände mig ful
Du gjorde mig ful
Jag vet att det inte var din mening
Men jag ville alltid gå därifrån
Varje gång du kom
Ville inte lyssna på dig
Ville inte titta på dig
Ville inte se hur alla andra tittade på dig
Men det var inte ditt fel
Du föddes snyggare, roligare, bättre
Och jag avundades dig alltid det
foto idag
webcam, jes
tidningspapper och jag.
tejp, peruk och inte så mycket mer.
